Psykodynamisk terapi vid depression

Känslor som har blivit för svåra att bära

Depression handlar ofta om mer än nedstämdhet och uppgivenhet. Det är vanligt att nedstämdheten hänger samman med känslor som länge varit svåra att få kontakt med och uttrycka, känslor du kanske tidigt i livet lärde dig att inte visa. Kanske lärde du dig att inte visa när du var ledsen för att inte oroa, eller för att ledsenheten inte riktigt fick ta plats.

Det som då var en strategi för att skydda dig kan i vuxenlivet skapa svårigheter, inte minst när det handlar om att sätta gränser, uttrycka vad du behöver, eller våga vara känslomässigt nära andra. När känslorna känns övermäktiga hittar du sätt att hålla undan dem. Det sker omedvetet och är ofta det som ger depressionssymtomen: en känsla av tomhet, avstängdhet, hopplöshet eller meningslöshet. Symtomen är inte problemet i sig. De är tecken på att det finns känslor som länge sökt ett sätt att komma till uttryck.

Forskning ger stöd åt den bilden. Studier visar att förmågan att känna igen och stå ut med svåra känslor är en aktiv mekanism bakom förbättring i psykodynamisk terapi — inte bara en bieffekt av att symtomen lättar (Melsom et al., 2022).

Psykodynamisk syn på depression

Psykologer och kliniker har arbetat med psykodynamisk teori i mer än ett sekel, och förståelsen av depression har fördjupats längs vägen. Två bidrag som fortfarande formar moderna metoder kommer från Winnicott och Bion. Winnicott beskrev hur ett barn tidigt kan lära sig att dölja sina äkta behov och känslor för att passa in i sin omgivning, en anpassning som sedan lever vidare och ställer till problem i relationer i vuxen ålder. Bion betonade terapeutens roll som någon som kan ta emot det som känns outhärdligt och hjälpa klienten att bära det, vad han kallade containment (Anderson, 1992; Lemma, Target & Fonagy, 2011).

Det som förenar dem är en tanke som fortfarande är central: att förändring inte sker enbart genom insikt, utan genom att faktiskt uppleva att någon kan bära det svåra tillsammans med dig. Tanken lever vidare i AEDP och ISTDP och förklarar varför relationen i terapirummet spelar en avgörande roll för förändring.

AEDP vid depression

AEDP, Accelerated Experiential Dynamic Psychotherapy, är en modern psykodynamisk metod som Diana Fosha har utvecklat. Metoden kombinerar psykodynamisk förståelse med forskning om känslor och anknytning. En central tanke är att depression förvärras av ensamhet. En viktig del av arbetet i inledningen av terapin handlar därför om att bryta den ensamheten, att du inte längre behöver bära dina svåraste upplevelser ensam.

I en AEDP-terapi är terapeuten aktivt uppmärksam på de korta ögonblick då en känsla är på väg att visa sig — kanske ett skifte i ansiktsuttrycket eller en förändring i hur du andas. Terapeuten stannar upp och ni utforskar tillsammans vad som händer: Vad är det som rör sig just nu? Var känner du det i kroppen? Istället för att bara prata om känslor arbetar du med att faktiskt uppleva dem, i en relation där du inte är ensam med det som är svårt.

Efterhand börjar du uppmärksamma vad du faktiskt känner, snarare än att vara rädd för hur den andra ska ta emot det. Många beskriver det som att börja ha mer kontakt med sig själv och våga uttrycka sina behov. Forskning visar att AEDP ger stora förbättringar vid depression och att effekterna inte bara håller i sig utan tenderar att öka under uppföljningsperioden, något som tyder på att det sker en förändring på djupet (Iwakabe et al., 2020; Iwakabe et al., 2022).

Läs mer om affektfokuserad terapi här

ISTDP vid depression

ISTDP, Intensive Short-Term Dynamic Psychotherapy, bygger på en liknande grundtanke men terapeuten arbetar på ett mer direktivt sätt. En central tanke är att depression och ilska hänger nära samman. Ilska som du kanske aldrig fick uttrycka hittar inte alltid sin naturliga riktning utåt. Istället vänder den sig inåt, och det är det som ofta ger den tunga, hopplösa känslan.

I en ISTDP-session hjälper terapeuten dig att märka precis de ögonblick då en känsla är på väg att visa sig och du börjar stänga av. Ni uppmärksammar mönstret tillsammans för att förstå och arbeta med det, och gradvis kan du stanna kvar i det svåra lite längre. Forskning visar att när du i terapi får kontakt med ilska du tryckt undan, minskar depressionsymtomen i kommande samtal (Town et al., 2021).

ISTDP är också väl undersökt vid behandlingsresistent depression, det vill säga depression där annan behandling inte gett resultat. I Halifax-studien fick klienter med behandlingsresistent depression antingen ISTDP eller vanlig uppföljning. Arton månader senare uppfyllde 40 procent i ISTDP-gruppen inte längre kriterierna för en depressionsdiagnos, jämfört med 23 procent i kontrollgruppen (Town et al., 2020).

Vad forskning visar om effekten av psykodynamisk terapi vid depression

Psykodynamisk terapi har betraktats som en metod utan stöd i forskningen. Det stämmer inte. En bred genomgång av forskningen, som granskade elva meta-analyser och 92 studier, visar att psykodynamisk terapi ger klart bättre utfall vid depression jämfört med att inte få behandling. Jämfört med KBT finns inga signifikanta skillnader (Leichsenring et al., 2023). SBU (Statens beredning för medicinsk och social utvärdering) bekräftade 2024 att psykodynamisk terapi är ett evidensbaserat alternativ vid lindrig till medelsvår depression.

Nyare nordiska studier stärker bilden ytterligare. En norsk studie jämförde korttids psykodynamisk terapi direkt med KBT i psykiatrisk öppenvård och fann likartade förbättringar för båda metoderna (Malkomsen et al., 2025). En holländsk studie på 290 personer bekräftade att psykodynamisk terapi ger likvärdiga resultat som KBT, och att den faktiskt resulterade i något högre remission och välbefinnande (Miggiels et al., 2024).

Det är viktigt att ha i åtanke att forskning alltid är på gruppnivå och säger ingenting om vad som fungerar bäst för just dig. En annan styrka med psykodynamisk terapi är att effekterna tenderar att hålla i sig, och ibland fortsätta öka, efter avslutad behandling (Lilliengren et al., 2025). Det talar för att terapin inte bara minskar symtom utan också förändrar något i hur du förhåller dig till dig själv och dina känslor.

Terapiprocessen i praktiken

I psykodynamisk samtalsterapi vid depression handlar arbetet om att gradvis få mer kontakt med det du faktiskt känner och behöver, inte bara med vad du tänker. Många märker tidigt i terapin hur de lärt sig att fokusera på hur den andra ska ta emot det de känner, snarare än vad de själva upplever.

I terapin utforskar vi känslorna tillsammans. Vi stannar upp vid de stunder då något rör sig, kanske i kroppen eller i blicken, och försöker sätta ord på och förstå det. Efterhand kan du ta det med dig ut i vardagen: börja märka vad du känner i stunden, och gradvis bli tryggare med att uttrycka det i dina relationer.

Förändringen brukar inte komma som en plötslig stor uppenbarelse utan sker gradvis och i din takt. Många som lever med depression beskriver hur hoppet kan kännas avlägset. Men ofta visar det sig i terapin att det finns öppningar, stunder av kontakt med känslor du inte kunnat nå ensam.

Depression kan kännas som ett tillstånd som du sitter fast i, utan hopp om att något ska förändras. Men under tomheten och hopplösheten finns ofta känslor som behöver få komma till uttryck. Psykodynamisk terapi vid depression handlar inte bara om att lindra symtom, utan också om att förstå vad som håller dig kvar och gradvis få mer kontakt med dig själv och de du har nära.

Du är välkommen att boka ett kostnadsfritt telefonsamtal om du vill veta mer om hur psykodynamisk terapi kan se ut för just dig.

Senast uppdaterad: 3 juni 2026